Den amerikanske professorn Gene Sharp hade sin tjänst i statskunskap vid Dartmouth universitetet i Massachusetts fram till sin död 2018. Han kanske framstår som okänd för de flesta men inom antivåldsrörelsen var han ett mycket känt namn.
Även Gene Sharp hämtade inspiration till sina böcker och skrifter från Mahatma Gandhi. Han har dock blivit allra mest känd för handboken “From Dictatorship to Democracy” som varit vägledande för ett stort antal revolutioner och kampanjer i bland annat Iran, Serbien, Syrien, Ukraina, Georgien, Kirgizistan och Egypten. Boken har översatts till över 30 olika språk och har till och med blivit föremål för en dokumentärfilm som släpptes 2011.
Icke-våldets Machiavelli
Den brittiska dokumentärfilmen om Sharps idéer och hur dessa i sin tur påverkade revolter och revolutioner värden över heter “How to Start a Revolution” och den har visats i mer än 20 olika länder. Gene Sharp beskrivs som världens främsta forskare inom ämnet antivåldsrevolution och har ofta kallats icke-våldets Machiavelli. Filmen behandlar ingående innehållet i hans kända handbok och nyckeltext “From Dictatorship to Democracy”. Filmen vann dessutom pris på British Academy Film Awards, BAFTA.
Gene Sharp gick bort 2018 och han hade då sysslat med icke-våldsaktivism i över 50 år. Liksom många av de andra föregångarna inom icke-våldsrörelsen var han djupt influerad av Ghandi, och också en av få som levde nä
r Ghandi var som mest aktiv. Sharp var 20 år gammal när Ghandi mördades och bar intrycken, minnena, passionen och glöden nära hjärtat fram till sin död.
Sharp fick tyvärr aldrig Nobels Fredspris, även om han var nominerad både 2009 och 2012. Istället fick han “Right Livelihood Award” 2012. Detta pris har delats ut årligen sedan 1980 till människor som har gjort ett gott arbete både för jorden och alla dess invånare.
Paradigmskifte
Gene Sharp stod även för att avgörande paradigmskifte i icke-våldets historia. Han lyckades nämligen plocka den religiösa etiken och samtidigt lösgöra den från den omgivande religiösa kontexten. Istället applicerade han forskarens analytiska ögon och tog steget över till strategi och politik genom att omformulera stoffet till en serie konkreta metoder. Med hjälp av såväl metod som strategi kunde i princip vilken motståndare som helst fråntas makten eller genom metodapplicering tvingas att ge upp. Att motståndaren ifråga fick upp ögonen eller kom till insikt var önskvärt, men med andra ord inte nödvändigt.
Strategierna gick bland annat ut på att identifiera och besvara olika frågor kring vilka hörnstenar som understödjer makten samt val av strategiska metoder som grundar sig på såväl typ av motståndare som situation. Makt vilar nämligen på ett samarbetskontrakt mellan undersåtar och makthavare. Denna överenskommelse kan brytas och när grundvalarnas hörnstenar börjar vackla har man hittat nycken till framgång.