Mahatma Ghandi är förebilden för de flesta icke-våldsrörelser och han var med rätta Indiens store antivåldsledare. Tyvärr tog hans liv slut redan 1948 då han mördades av en fanatiker. Han föddes in i den hinduiska köpmanskasten 1869. I de tidiga tonåren hann han med att både bli bortgift och studera juridik i London. Han återvände som färdig advokat och började arbeta i Bombay.
Kampen mot kolonialväldet
Tvärtemot vad många tror inleddes inte Ghandis kamp mot kolonialismen i Indien, utan i Sydafrika där han verkade som advokat mellan 1893 och 1914. Här tog han de förtryckta indiernas parti genom att leda passiva icke-våldsprotester som innefattade att inte uppmärksamma vissa lagar och bojkotta varor för att förbättra situationen för de indier som arbetade i Sydafrika.
Han återvände till Indien 1914 och blev snart ledare för motståndsrörelsen mot kolonialmakten England. Han förvandlade det religiösa ic
ke-våldet till ett provokativt icke-våld genom att starta tre stora proteströrelser mot England. Den första handlade om kolonialismen och det faktum att England ansåg sig äga landet. Han protesterade även mot Englands uppenbara rasism, inte bara mot indier utan också mot de svarta i Sydafrika. Den tredje protestkampanjen handlade om religiös intolerans och att England borde visa respekt för religiös mångfald.
Satyagraha
Ghandi kallade sin filosofi och sitt icke-våldsmotsstånd för Satyagraha, vilket betyder sanningens väg på sanskrit. I sin kamp för Indiens självständighet och mänskliga rättigheter tog han även Indiens kastlösa under sina vingar. Indien fick sin självständighet 1947, men trots detta var det många som kritiserade Mohandas Karamachand Ghandi för att han bröt tabuföreskrifterna kring de kastlösa och för att han inte använde aktivt våld mot England. Han har dock influerat en hel del andra i den långa kampen för mänskliga rättigheter.