Den amerikanska filmen Iron Jawed Angels är ett historiskt drama från 2004 som hyllar kvinnokampen, suffragetterna och den kvinnliga frigörelsen i 1910-talets Amerika.
Hilary Swank har en av huvudrollerna som suffragettledaren Alice Paul, och Frances O’Connor spelar aktivisten Lucy Burns. Dessa båda damer använder till en början fredliga icke-våldsprinciper och strategier för att utveckla den feministiska rörelsen och föra den framåt mot målet om kvinnlig rösträtt. De arbetar outtröttligt för NAWSA, National American Woman’s Suffrage Association och besöker bland annat Storbritannien och suffragettrörelsen där som hade startats av den legendariska Emmeline Pankhurst. Emmeline är naturligtvis ett stort och känt historiskt namn, vilket knyter filmens tema närmre faktiska och riktiga skeenden i den feministiska historieskrivningen. Alice och Lucy lämnar dock rörelsen när de
fredliga metoderna inte är tillräckliga för att nå målen. Deras idéer för att nå rösträtt är för radikala för de styrande suffragettledarna. Istället startar de National Women’s Party.
Filmen har fått både ris och ros, men framför allt är det en mycket omdiskuterad scen av sexuell natur som har fått konservativa kvinnor att ifrågasätta hur regissören Katja von Garnier tänkte när hon lät den starka Alice Paul sysselsätta sig med en explicit och privat stund i badkaret. Många menar att detta är pinsamt och att det leder in en fantastisk film på ett onödigt sidospår, men kanske är det åsikter av det här slaget som gjorde att det dröjde så länge innan kvinnor fick rösträtt. Andra menar att det är en lysande film som på ett både levande och inkännande sätt visar hur mycket det krävdes av dessa kvinnor att göra sin röst hörd. Dagens kvinnor har gårdagens föregångare att tacka för alla de framsteg som har uppnåtts sedan kampen inleddes.