De flesta har klart för sig att antivåld och icke-våld helt enkelt handlar om att förespråka en ståndpunkt där man motsätter sig alla former av våldsamma handlingar. Det hela handlar dock inte bara om ett personligt ställningstagande i det tysta även om det naturligtvis kan vara en del av en individuell persons moraliska förhållningssätt.
En politisk metod
Antivåld eller icke-våld används frekvent som ett politiskt tillvägagångssätt och en grundläggande inställning till hur man bör handla. Det handlar ofta om mer än att bara ta avstånd från våldshandlingar. Ett bra sätt att beskriva det hela på är att man går från ord eller tanke till aktiv handling för att förhindra våld eller att våldsamma händelser inträffar. Den politiska metoden och principen kring antivåld förknippas också med föreställningar och tankar kring hur en värld utan våld ser ut eller skapas. Det är till exempel vanligt att djurrättsaktivister använder sig av demonstrationer eller fritagningar som metod.
Kort historik
Många vet att den kände advokaten Mahatma Gandhi låg bakom icke-våldsbegreppet och att han framför allt fann inspiration till detta i sin religion och den samhälleliga kontexten där han levde och verkade. Hinduismens metod för icke-våld kallas ahimsa och denna etik förekommer även inom jainismen och buddhismen. Inom dessa religioner går begreppet om icke-våld långt tillbaka i historien och förekommer bland annat i indiska skrifter från 600-talet f.Kr. 
Begreppet är starkt förknippat med tanken om karma och dess lagar. Enligt denna tanke skapar man dålig karma om man begår våldshandlingar av olika slag. Gandhis tankar och gärningar spreds sedan vidare och inspirerade en hel del politiska ledare och revolutionärer världen över. En hel del aktivistiska rörelser för både mänskliga rättigheter, stöd till minoriteter, kvinnokamp, djurens rättigheter, antikrigsrörelser, miljörörelser och fredsverkare hittar en hel del inspiration och terminologi i det omfattande arvet efter Ghandi.
Civil olydnad
Ghandi använde sig av ahimsa i sin politiska kritik av den brittiska kolonialmakten. Icke-våld ställdes i stark kontrast mot våld och förtryck. Men Ghandis budskap innehöll också ett aktivistiskt perspektiv. Det räckte inte att bara avstå från våld utan man måste även ingripa och konfrontera såväl våld som förtryck. Han menade att ett visst mått av civil olydnad var nödvändigt, men däremot ställde han sig kritisk till sabotage. Man bör dock aktivt stå upp för det som är rätt och helt enkelt protestera genom fredlig lagvägran eller hungerstrejk.
Ghandi statuerade själv otaliga exempel på civil olydnad. Han vägrade till exempel att följa en ny lag i Sydafrika där indiska besöksarbetare tvingades att lämna fingeravtryck vid registrering. Lagen var starkt marginaliserande och många indier misshandlades och dödades när de vägrade följa den. Samtidigt uppmanades de av Ghandi att uthärda alla bestraffningar istället för att ta till våld i sitt motståndsarbete.