Våld mot barn är tyvärr ett utbrett samhällsproblem med djupgående konsekvenser för de drabbade. Traumamedveten omsorg (TMO) är ett förhållningssätt som syftar till att möta dessa barns specifika behov och främja läkning. Den här artikeln beskriver vad TMO innebär, hur det fungerar i praktiken och hur det kan bidra till en ljusare framtid för våldsutsatta barn.
Barn och unga är särskilt sårbara för brott och dess konsekvenser. Som Brottsförebyggande rådet (Brå) påpekar, tenderar brott mot barn att ha djupare och mer långvariga effekter än brott mot vuxna. Detta beror bland annat på barns beroendeställning till vuxna och att förövarna ofta är personer som barnet känner och litar på. Enligt Brå är misshandel, olaga hot och ofredande de vanligaste anmälda brotten mot barn, men mörkertalet är stort. Många brott, särskilt de som sker i hemmet, upptäcks aldrig. Information från Brå är därför ovärderlig för att förstå omfattningen.
Våldet kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om fysisk misshandel, psykisk misshandel, sexuella övergrepp eller försummelse. Ofta sker våldet i hemmet, av en vuxen som barnet borde kunna lita på. Men våld kan också förekomma i skolan, på nätet eller mellan unga. Hedersrelaterat våld och förtryck är en särskilt allvarlig form av våld mot barn. Att bevittna våld mellan närstående, vilket Socialstyrelsen beskriver, är lika skadligt för barnet som att själv vara direkt utsatt.
Konsekvenserna av våld i barndomen kan vara förödande och påverka barnets hela liv. Studier, bland annat den som refereras i Högskolan Kristianstads forskningsportal, visar att våldsutsatta barn ofta lider av ångest, sömnsvårigheter, självskadebeteende och koncentrationssvårigheter. Långsiktigt ökar risken för psykisk ohälsa, missbruk och svårigheter att skapa sunda relationer. Även den fysiska hälsan kan påverkas negativt i vuxen ålder. Dessutom kan Adverse Childhood Experiences (ACE), som beskrivs av CDC, få allvarliga konsekvenser för hälsan och välbefinnandet långt upp i vuxenlivet, och till och med påverka kommande generationer. Läs mer om ACE på CDC:s webbplats.
Många barn som utsätts för våld berättar inte om det för någon vuxen. De kan känna skam, skuld, rädsla eller lojalitet gentemot förövaren. Det är också vanligt att vuxna inte frågar om våld, även när det finns misstankar. För att bryta tystnaden och ge barnen möjlighet till hjälp och stöd, måste vi vuxna våga fråga, skapa en trygg och tillitsfull relation och visa att vi tror på barnet.
Traumamedveten omsorg: Ett förhållningssätt som gör skillnad
Traumamedveten omsorg (TMO) är inte en specifik behandlingsmetod, utan ett förhållningssätt som bygger på kunskap om hur trauma påverkar barns hjärna, utveckling och beteende. Det handlar om att skapa trygghet, stärka relationer och hjälpa barn att utveckla strategier för att hantera svåra känslor och minnen. TMO genomsyrar allt bemötande och alla insatser, från det första mötet till den långsiktiga uppföljningen.
Inom TMO betonas vikten av att förstå varför ett barn agerar som det gör, snarare än att bara fokusera på beteendet. Här används ofta metaforen isberget. Det vi ser – barnets beteende – är bara toppen av isberget. Under ytan finns de underliggande känslorna, tankarna och behoven som driver beteendet. Genom att försöka förstå vad som ligger under ytan kan vi bemöta barnet på ett mer inkännande och effektivt sätt.
Ett annat centralt begrepp inom TMO är toleransfönstret. Detta fönster representerar det tillstånd där barnet kan tänka klart, reglera sina känslor och ta till sig information. När ett barn utsätts för stress, exempelvis genom att påminnas om traumat, kan det hamna utanför sitt toleransfönster. Det kan då bli antingen överväldigat av känslor (hyperaktivering) eller känslomässigt avstängt (hypoaktivering). Tänk dig ett barn som blir utåtagerande och skriker efter en tillsägelse – det kan vara ett tecken på att barnet befinner sig utanför sitt toleransfönster. En vuxens uppgift blir då att hjälpa barnet tillbaka in i fönstret genom att erbjuda trygghet, lugn och stöd.
För att TMO ska bli en integrerad del av verksamheter som möter våldsutsatta barn, utbildas ofta TMO-ambassadörer. Dessa ambassadörer är medarbetare som får fördjupad kunskap om TMO och som har till uppgift att sprida kunskapen vidare till sina kollegor. De kan också handleda kollegor i det dagliga arbetet och fungera som en länk mellan forskning och praktik. Ambassadörernas roll är central för att skapa en gemensam förståelse och ett gemensamt språk kring trauma på arbetsplatsen, vilket Rädda Barnen betonar i sitt utbildningsprogram.
Forskning visar att TMO-baserade interventioner, som Project Support beskrivet av forskning.se, kan ha positiva effekter på både barn och föräldrar. Genom att stärka relationen mellan förälder och barn, och genom att erbjuda både praktiskt och psykologiskt stöd, kan dessa metoder bidra till läkning och återhämtning.
Sammanfattningsvis handlar TMO om att se hela barnet, att förstå de bakomliggande orsakerna till barnets beteende och att skapa en trygg och stödjande miljö där läkning kan ske. Genom att tillämpa TMO kan vi ge våldsutsatta barn bättre förutsättningar att bearbeta sina trauman och utvecklas på ett positivt sätt.
Samhällets ansvar och insatser för våldsutsatta barn
Samhället har ett stort ansvar för att skydda barn från våld och ge stöd till dem som utsatts. Socialtjänsten har en nyckelroll i detta arbete. SKR framhåller vikten av att socialtjänsten har kunskap och verktyg för att upptäcka våld, bedöma föräldrars omsorgsförmåga och erbjuda rätt insatser, anpassade efter barnets individuella behov.
Föräldrar till våldsutsatta barn är också i stort behov av stöd. De kan känna skuld, maktlöshet och osäkerhet inför hur de bäst ska kunna hjälpa sitt barn. Det är därför viktigt att erbjuda föräldrarådgivning, stödsamtal och i vissa fall familjeterapi. Att stärka föräldrarna i deras föräldraroll är en central del av TMO, eftersom de är en avgörande resurs för barnets läkning. Som framgår av forskning som presenteras av Högskolan Kristianstad, efterfrågar föräldrar tydlig information om vart de kan vända sig och stöd som ser till hela familjens situation.
Ett flertal organisationer, däribland Bris och Rädda Barnen, arbetar aktivt för att stärka våldsutsatta barns rättigheter och tillgång till stöd. De lyfter bland annat fram behovet av en mer sammanhållen vårdkedja och bättre samverkan mellan olika myndigheter. Regeringen har tagit flera initiativ för att möta dessa behov, bland annat genom satsningar på ökad kunskap, förebyggande arbete och särskilt stöd till utsatta grupper, som barn i hederskontext eller barn som riskerar att föras utomlands. Mer information om detta finns på regeringens hemsida.
Forskning spelar en viktig roll i utvecklingen av effektiva metoder för att upptäcka och hantera våld mot barn. Vid Göteborgs universitet pågår till exempel forskning kring risk- och skyddsbedömningar för våldsutsatta barn, med syfte att utveckla bättre verktyg för socialtjänsten.
En viktig utveckling är den nya lagstiftning som trädde i kraft den 1 april 2024, vilken stärker barns rättigheter i skyddat boende. Barn som bor på skyddat boende ska nu få individuella placeringsbeslut, en egen vårdplan och regelbunden uppföljning från socialtjänsten. Detta är ett betydelsefullt steg mot en mer barnrättsbaserad och traumamedveten omsorg, där barnets egna behov och rättigheter sätts i centrum.
Fördjupad kunskap om risk- och skyddsbedömningar, med fokus på föräldrar som utövar våld, erbjuds genom iRiSk-metoden och tillhörande utbildning vid Marie Cederschiöld högskola. Denna resurs stärker socialtjänstens förmåga att ge en evidensbaserad och därmed, traumamedveten omsorg. Läs mer om detta på Marie Cederschiöld högskolas webbplats.
UNICEF Sverige belyser i sin rapport ‘Vem skyddar mig från våld?’ barns egna erfarenheter och hur samhällets system ofta brister. Rapporten understryker vikten av samverkan och ett barnrättsperspektiv. Du hittar rapporten och mer information på UNICEF:s webbplats.
Rädda Barnens rapport ‘Mellan Stolarna’ visar att många barn som utsatts för våld inte får den hjälp de behöver, vilket skapar oacceptabla regionala skillnader. Rapporten, och mer information, finns på Rädda Barnens webbplats.
Regeringens åtgärdsprogram 2024-2026 prioriterar insatser för att förebygga och bekämpa våld och förtryck mot barn och unga, inklusive de som är utsatta för hedersrelaterat våld. Mer information finns på Regeringens webbplats.
Sammanfattningsvis krävs en bred samverkan mellan olika aktörer i samhället – socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, polis, ideella organisationer och forskningsinstitutioner – för att ge våldsutsatta barn det skydd, stöd och den behandling de behöver. Genom att arbeta tillsammans och utgå från ett traumamedvetet förhållningssätt kan vi skapa en tryggare och mer rättvis framtid för alla barn.
Vägen framåt: Vad kan du göra?
Genom att sprida kunskap om traumamedveten omsorg och aktivt tillämpa detta förhållningssätt kan vi alla bidra till en positiv förändring. Oavsett om du möter barn i din yrkesroll eller i din privata sfär, har du en viktig roll att spela. Genom att vara uppmärksam på tecken på våld, våga fråga, lyssna aktivt och erbjuda stöd, kan du göra stor skillnad i ett barns liv. Tillsammans kan vi ge våldsutsatta barn de verktyg de behöver för att läka, återhämta sig och bygga en ljusare framtid.